Arthur Gyllins död

Arthur Gyllin och Harald Sundius. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv

I Sjöfartsmuseets samlingar finns föremål, bilder och berättelser från människor som överlevt otroliga strapatser till sjöss. Mot alla odds har de klarat sig med livet i behåll. Men vi har också berättelser om människor som omkom i en handvändning, utan någon uppståndelse och där ingen ens såg det hända. Berättelsen om Arthur Gyllin är en sådan.

Sista brevet hem

Arthur Gyllin från Malmö var född 1899, som nummer tre av fem bröder. Han gick till sjöss under första världskriget och fick se både Calcutta och Durban. Han arbetade på den fyrmastade barken Elsa Olander, byggd 1891. Detta fartyg blev senare känt som ett skolskepp med namnet C B Pedersen och förliste efter en olycka på Atlanten 1937.

Sista brevet från Arthur till hans mamma skickades 25 mars 1920, bara tre veckor före dödsolyckan.

Arthur Gyllin skickade regelbundet hem pengar och skrev brev till sin mamma Hilma där han berättade om resorna, livet ombord och vädret. Det sista brevet skickade Arthur från Sant Carles de la Ràpita på Spaniens östkust. I brevet berättar Arthur att han fått blodförgiftning i ena armen och knappt kunnat använda den på två veckor.

Kroppen återfanns aldrig

Tre veckor senare, under färd genom Engelska kanalen i april 1920, arbetade Arthur i riggen och försvann. Troligen tappade han taget och föll ner i vattnet utan att någon märkte det. Kanske var han fortfarande försvagad av blodförgiftningen. Han var 20 år gammal när han omkom och hans kropp återfanns aldrig. Kaptenen C.O Wahlquist skrev då ett brev till Arthurs mamma, där han berättade att hennes son hade förolyckats genom att falla från riggen och drunkna, ”utan att han gaf något ljud ifrån sig, eller att någon såg eller hörde att han försvann”. Om den unge sjömannen skrev han vidare att: ”Arthur har alltid varit en stillsam och skötsam yngling, och olyckan har väckt sorg och förstämning bland oss alla”.

Brev med dödsbudet till Arthurs mamma Hilma Gyllin, 28 april, 1920.