Världsresenären Signe Berlin

Signe Berlin på berget Tamalpais högsta punkt, Kalifornien 1922. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv.

Signe Berlin var en ovanlig person. På 1920- och 1930-talen, långt innan massturismen, reste hon över stora delar av världen, ibland på egen hand. Hon fotograferade och filmade mycket av det hon fick se – och beskrev allt utförligt i sin resedagbok som museet nu har fått ta del av.

Signe Berlin föddes i Göteborg 1885. Sjöfartsmuseet Akvariet har nio fotoalbum och fem filmer från hennes resor runt om i världen. Sammanlagt gjorde hon 33 längre resor och färdades lika långt som elva gånger runt jorden. Hon reste med både lastfartyg och kryssningsfartyg. Signe var mycket intresserad av att fotografera och köpte tidigt en filmkamera. Hon och hennes make Otto var välbeställda och fick aldrig några barn. I stället reste de, ett nöje som var väldigt dyrt vid denna tid. Efter att Otto dog 1927 fortsatte Signe att resa på egen hand.

Signe Berlin med kameran i högsta hugg ombord på segelfartyget L’Avenir. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv

Unika tidsdokument

Signe Berlin var en äventyrlig och nyfiken resenär och lämnade ofta fartygen för att göra utflykter, ibland till svårtillgängliga platser. Hon fotade och filmade gärna sevärdheter och folkliv, gärna barn, både i fina områden och fattiga kvarter. I flera av filmerna har Signe också lagt in textrutor med information och ibland roliga kommentarer, som liknar stumfilmer.

Dagbok ger tillgång till Signes egna ord

Strax efter att Sjöfartsmuseet nyöppnade i december 2022 spreds ryktet att Signe Berlin uppmärksammades i utställningen Hav av historier. Genom en släkting fick museet då tillgång till Signes resedagbok från en Jorden runt-resa 1922 – ett ovärderligt tidsdokument. I dagboken kan vi följa resan dag för dag och få Signes reflektioner. Dagboken består av 170 maskinskrivna sidor och ett fåtal bilder. Boken är inbunden och gavs som julklapp till hennes bror och svägerska, Richard och Anna-Lisa, år 1931.

Första sidan ur Signe Berlins resedagbok, som lånades ut till museet av en släkting. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv

Utdrag ur dagboken

Dagboken skildrar Signe och Ottos Jorden runt-resa 1922, som gick via USA till Asien. Det är också den första resan som museet har fotografier ifrån, varför dagboken utgör ett så värdefullt komplement till samlingarna. I den första anteckningen, från avresedagen i april 1922, reflekterar Signe kring att lämna släkt och vänner:

Nog kändes det litet underligt att lämna släkt och fädernesland för så pass lång tid och gå mot okända öden och äventyr, men äventyren voro så lockande, att det ej fanns någon möjlighet att stå emot dem.”

Signe Berlins resedagbok, lördagen den 8 april 1922

Signe surfar på Hawaiiöarna den 18 juni 1922. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets samlingar

Äntligen Waikiki med dess badstrand, rullande vågor och surfboards, som jag väl aldrig skall glömma. I hast fingo vi i badhuset av kläderna och på baddräkter och mössor och sedan hade jag ett par av de roligaste timmarna, som jag någonsin haft och väl någonsin får. Det vill mycket konst till att lära sig att följa med en våg på brädan in till stranden, det är ej gjort på en dag, men vi krånglade med det så gott vi kunde och fingo oss mer än ett hjärtligt skratt, när vi rullade runt på stranden eller ner i vattnet.

Ur Signe Berlins resedagbok, söndagen den 18 juni 1922

Signe poserar som en Buddhafigur i Nikko, Japan, den 5 juli 1922.

På smala gator mellan låga hus kommo vi ned till en flod, som vi gingo över och följde längs stranden dess forsande vatten uppåt. Där sitta i en rad sedan flera hundra år sedan 150 Buddhabilder, som utgöra återstoden av de 500, vilka en gång funnits där. Ett fruktansvärt ras en gång i tiden och den om våren rasande forsen har fört med sig dem. De har ett gemensamt namn Gammanfuchi.

Ur Signe Berlins resedagbok, onsdagen den 5 juli 1922.

Signe ombord ångaren Göta på väg hem till Göteborg. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv

Efter att på förmiddagen ha klarerat bank och biljetter samt tittat lite på staden, gingo vi redan vid tvåtiden ombord på den lilla 900-tonnaren Göta, som skulle taga oss hem. Den såg löjligt liten ut efter de bjässar som vi varit vana vid, den kunde gott varit lillbåt på en av dem.

Ur Signe Berlins resedag, fredagen den 29 september 1922.

Den sista färden

Signes sista långresa gjordes sommaren 1939 då hon besökte världsutställningar i New York och San Francisco. På hösten samma år bröt andra världskriget ut och Signe gjorde aldrig mer någon resa utanför Sverige. Signe dog 1955, 70 år gammal.

I utställningen Hav av historier får du veta mer om Signe Berlin och ta del av fler fotografier och filmer.