Hoppa till huvudinnehåll

Nu har vi stängt

Aporna på museet

Än idag kan det komma äldre besökare och fråga efter aporna. Aporna var under 35 år troligen de allra mest populära djuren i Akvariet. De var oftast gåvor från sjömän som hade köpt dem på sina resor. De var livliga och högljudda, interagerade med besökarna och det var tillåtet att mata dem. Gång på gång konstaterades det av Sjöfartsmuseets personal att de nog egentligen inte hörde hemma i Akvariet, men man visste samtidigt att de var stora publikmagneter.

1935 installerades ett antal apburar i den tropiska avdelningen. Snart kom klagomål över dålig lukt, och burarna flyttades till ett särskilt rum. Här fanns de sedan till 1970. Som mest fanns över trettio apor. Olika arter av markattor och makaker var vanligast, men också halvapor som till exempel tröglori förekom.

För att aporna skulle få tillräckligt med ljus och värme användes ny teknik. En tidning kommenterade detta:

”…en kvartslampa…skall dagligen bestråla Akvariets nya apbur till båtnad för de små kvicksilverpigga kräkens pälsar och vad därinnanför är”.

Sommartid, när vädret tillät, flyttades de ut på gräsmattan framför museet i stora burar. Museichefen Olof Traung brukade till och med ta med sig dem till sin sommarstuga i Hisings Kärra ”för att de skulle få lite semester”.

En man håller i en apa. En apa står på dennes axel. I bakgrunden är det apor i burar.
Bilden föreställer en för oss okänd medarbetare med tröglori i händerna och dödskalleapa på axeln. Makaker, troligen hattapor, i bakgrunden. 1940-tal.

Många av individerna, som mösskapucinapan Kirre, uppnådde för apor höga åldrar, över 20 år. Just Kirre verkar ha varit en försiktig apa som inte ville ha med besökarna att göra, men han var populär ändå. Han var nämligen en flitig onanist, möjligen som reaktion på stress. Många besökare kom för att se det där, men det finns också uppgifter om besökare som högljutt uttryckte att detta inte var värt det entréavgiften till Akvariet.

Redan i början av 1950-talet började protester höras mot aprummet. Aporna var många och utrymmena små och torftiga. Under 1960-talet tilltog kritiken, ledd av Djurens Vänner, mot aprummet. Sjöfartsmuseet svarade på klagomålen, men försvaret för hållandet av aporna blev under 1960-talets gång mer och mer otidsenligt. Till slut lät man 1970 avliva de sista fyra aporna, varav de två äldsta var 20 år gamla. Detta ledde också till protester från allmänheten. Rummet byggdes om helt, och hyste i fortsättningen alligatorer och ormar.

Bilden visar mösskapucinapan Kirre matas med favoriträtten kokt ägg av favoritskötaren Gösta Levin
Bilden visar mösskapucinapan Kirre matas med favoriträtten kokt ägg av favoritskötaren Gösta Levin, 1958.