Samlingar
Rederier
En stor del av museets föremål kommer från Broströmskoncernens rederier men även andra stora svenska rederier är väl representerade i samlingen med reklam, fartygsdetaljer, inredning, porslin och fartygsmodeller.
En stor del av museets föremål kommer från Broströmskoncernens rederier men även andra stora svenska rederier är väl representerade i samlingen med reklam, fartygsdetaljer, inredning, porslin och fartygsmodeller.
Svenska Amerika Linien var Sveriges första rederi för passagerartrafik till Nordamerika. När den stora utvandringsvågen planat ut användes fartygen istället för kryssningstrafik runt hela världen. Svenska Amerika Linien ingick i Broströmsfären och Dan Broström var en av grundarna till Sjöfartsmuseet. Därför har föremål och arkivmaterial regelbundet lämnats till museet. Material från Broströmkoncernen omfattar brev, foto, film, ritningar, men också föremål från fartyg och modeller.
Inredning Svenska Amerika Linien.
Svenska Lloyd, ursprungligen Ångfartygs AB Svenska Lloyd, grundades i Göteborg den 10 maj 1869. Vid ett sammanträde den 10 februari 1870 upplöstes bolaget Ångfartygs AB Svenska Lloyd, men redan den 26 februari 1870 bildades det nya Förnyade Ångfartygs AB Svenska Lloyd. Detta rederi kan med fog räknas som grundläggare av ångfartygsrederiverksamheten i Sverige. Före 1869 bedrevs ångbåtssjöfart endast i mindre skala. Den första reguljära linjen som Svenska Lloyd upprättade var Kristiania – Newcastle, vilken öppnades 1873. År 1916 ändrades namnet till Rederiaktiebolaget Svenska Lloyd, som då disponerade 42 ångare med totalvikten 84 000 ton.
I väntan på det stora äventyret. Passagerare i Svenska Lloyds vänthall 1951.
AB Svenska Ostindiska Kompaniet (ASOK) grundades i juni 1907 av bankdirektör K.A. Wallenberg, vice häradshövding Marcus Wallenberg och redare Dan Broström, med ekonomiskt bistånd från Sveriges regering. Huvudsyftet var att starta nya linjer från Göteborg till Sydostasien. De första åren kördes trafiken med inköpta begagnade fartyg och man hade samarbeten med danska Östasiatiske Kompagnie samt norska Wilhelmsen, men redan 1910 lät rederiet bygga sina första egna fartyg.
Rörelsen utvecklades kraftigt under perioden 1910-1940, både vad gäller nya rutter och nya fartyg, då behovet av frakt till och från bland annat Indien, Kina och Japan konstant ökade. Rederiet förlorade sju fartyg under andra världskriget, men lät även bygga flera nya moderna dieseldrivna lastfartyg under och precis efter kriget. ASOK, som hela tiden varit ett separat bolag inom Broströmkoncernen, upphörde officiellt att existera 1978, då alla kvarvarande fartyg överfördes till Broströms Rederi AB, som ett led i Broströmkoncernens omstrukturering. 1984 tog dock Rederi AB Transocean, ägt av Transatlantic, över alla Broströms linjefartyg och ASOKs namn och skorstensmärke återuppstod för en kort tid.
Ett fartyg består inte bara av stålplåt och motorer. Inredning för besättning och passagerare är en stor och arbetskrävande del av ett fartygsbygge. Rederiaktiebolaget Transatlantic i Göteborg beställde i juli 1954 ett lastfartyg för sin trafik för Nordamerika. INDIANA seglade på Nordamerikalinjen fram till 1967 då hon flyttades över till Västafrika-trafiken. 1976 Såldes fartyget till ett grekiskt rederi och 1984 var det slutseglat. Fartyget skrotades på Gadani Beach i Pakistan.
Fartyget INDIANA levererades den 22 september 1956 från byggvarvet Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg.
I museets arkiv har vi en samling av ritningar och dokument angående nybyggda fartyg för Rederiaktiebolaget Transatlantic. Bland dessa dokument fanns också materialprover för inredningen. Tyger till möbler och gardiner samt prover på material till skottpaneler och tak. De svartvita fotografierna av inredningen tagna i samband med leveransen blir mer intressanta när man samtidigt kan se och känna på materialproverna.
Vi har ingen vetskap om vad som skedde med inredning och möbler efter att fartyget togs ur bruk, men förhoppningsvis hamnade de fina sofforna och fåtöljerna i något pakistanskt hem.
Materialprover för inredningen.
Fartygets röksalong var avsedd för passagerare och befäl. På 1950-talet var det fortfarande vanligt att lastfartyg i linjetrafik tog passagerare innan flyget konkurrerade ut denna trafik.
Skissen visar en preliminär skiss över inredningen och i ett dokument kan man läsa att rederiet hade en del förslag till ändringar av varvets ritningar.