Under stormaktstiden var staten i stort behov av pengar för att bekosta tidens alla krig och konflikter. Sveriges första koloni etableras i Amerika på 1600-talet men projektet blir ett misslyckande och erövras av holländare bara 17 år därpå.
Det är mars 1638 och två stora fartyg glider in i Delawareflodens mynning. Fartygen heter Calmar Nyckel och Fågel Grip och kommer hela vägen från Göteborg, utrustade med kanoner och musköter och fullastade av bytesvaror som speglar, ringar, kammar och prydnadsföremål. De har seglat i fyra månader på ett stormigt hav för att upprätta en svensk handelskoloni i Amerika på uppdrag av självaste Axel Oxenstierna.
Fartyget Calmar Nyckel i Älvsborgsfjorden. Ingen vet med säkerhet hur fartyget sett ut. Målningen är gjord av Jacob Hägg 1922 inför Göteborgs Jubileumsutställning 1923. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet
Expeditionen stannar och går iland vid en naturskön udde, översållad av blommor och fruktträd. Platsen heter Poutaxat och har varit bebodd i tusentals år av ett folk som tillhör algonkinerna och kallar sig lenape. Här lever de av jordbruk, jakt och fiske. Den svenska expeditionen, under ledning av Peter Minuit, söker omedelbart upp lenapes ledare för att köpa ett stycke mark i syfte att bedriva handel på platsen. Parterna kommer överens och ett köpekontrakt upprättas.
Snart visar det sig dock att lenapefolket inte uppfattat förhandlingarna på samma sätt som svenskarna. De anser inte att de sålt marken, utan endast gett svenskarna rätt att bygga, bo och bruka jorden. Omedelbart efter förhandlingarna slår dock den svenska expeditionen ner en stolpe i marken och skjuter salut. Området förklarades som svenskt och döptes till Nya Sverige. Därmed har Sverige skaffat sin första koloni.
Illustrationen föreställer ett fredligt möte mellan svenska bosättare och lenape ur Thomas Campanius Holms bok ”Kort Beskrifning Om Provincien Nya Swerige uti America, Som nu förtjden af the Engelske kallas Pensylvania år 1702”. Bilden är gjord efter Per Lindeströms förlaga från 1600-talet. Bilden visas i utställningen Hav av historier och kommer från Universitetsbiblioteket, Lunds universitet
En liten skara svenska kolonisatörerna påbörjar nu det stora arbetet med att bygga hus, skapa odlingar och uppföra en skans som fick namnet Fort Christina. Bosättarna får klara sig på egen hand, med hjälp från lenapefolket. Det skulle dröja nästan två år innan de fick avlösning, förstärkning och nyheter hemifrån. Svenskarna var därför tvungna att hålla sig på god fot med lenape, då de var långt färre i antal men också helt beroende av byteshandeln.
Lenape efterfrågade verktyg av järn och svenskarna ville ha mat, bäverskinn och tobak. Byteshandeln fungerade bra när svenskarna hade gott om varor men relationen blev ansträngd när varorna sinade. Det hände att oroligheter utbröt och att folk dödades eller skadades men oftast var relationen fredlig.
Den 11 mars 1643 blev militären Johan Printz ny guvernör i kolonin. Han anlände till Nya Sverige tillsammans med hela sin familj ombord fartygen Fama och Svanen. Hans döttrar klädde sig i sammet och plymer och uppfattades som representanter för det svenska kungahuset. Med sig hade han även en stab av skrivare, löjtnanter, soldater, en trumpetare och en trumslagare. Ombord på fartygen hade han lastat nödvändigt byggnadsmaterial, fönsterglas, böcker, textilier och annat som han behövde för att bygga en representativ bostad i kolonin. Johan Printz var vid tiden 52 år gammal och vägde över 150 kilo. Lenapefolket i området kom därför att kalla honom för ”storbuken”.
Med sig hade han en stab av skrivare, löjtnanter, soldater, en trumpetare och en trumslagare.
Printz hade fått tydliga instruktioner från Kronan om att göra kolonin lönsam samt hur den skulle styras. Under Printz styre hade kolonin också sina glansdagar. Snabbt hade han byggt sig ett hus där han också hade sin arbetsplats, Printzhof. Printz lät också bygga ett nytt fort som kallades Nya Elfsborg och Nya Göteborg som kom att bli kolonins administrativa centrum.
Tavlan föreställer Johan Printz. Originalet från 1600-talet hänger i Bottnaryds kyrka men denna målning är gjord av Edith Fischerström 1937 inför 300-årsjubileet av Nya Sverige. Bild: Sjöfartsmuseet Akvariet
Printz skrev flera brev hem till Sverige som vittnar om en omild blick på omgivningen och de närmsta grannarna. Han berättar att svenskarna är omgivna av onda och opålitliga engelsmän och holländare. Lenapefolket beskriver han som stora och starka, kloka i handel och hantverk, men också som barbariska hedningar, som ägnar sig åt konstiga ritualer. I ett brev, daterat den 19 juli 1644, föreslår Printz till och med att svenskarna skall slå ihjäl största delen av lenapefolket och låta tvångsdöpa resten. Printz menade att de aldrig frivilligt skulle låta sig kristnas.
Trots att kolonin långsamt växte sig större fick den inte det stöd de behövde från hemlandet. Oroligheter och krig hemma i Europa gjorde att resurserna aldrig nådde fram. Då färre och färre skepp kom till Nya Sverige med varor, växte missnöjet bland både de svenska bosättarna och lenapefolket.
Printz skrev till Oxenstierna och föreslog att det var dags genomföra ett korståg mot den ”opålitliga” lokalbefolkningen och låta döda dem allihop. Han fick aldrig något svar i frågan och i väntan fick kolonin klara sig bäst de kunde. Johan Printz gav till slut upp, utsåg sin svärson Johan Papegoja till guvernör, och återvände hem till Sverige 1653. Kvar blev hans dotter Armegot Printz, som fortsatte sköta faderns egendom Printztorp, där hon senare drev både värdshus och sprittillverkning.
Den 27 augusti 1655 anföll holländarna Nya Sverige och svenskarna stod emot i tre veckor innan de kapitulerade. Den 15 september 1655 var sagan all för Sveriges första koloni, bara 17 år efter expeditionen nått Delawareflodens mynning.
Armegot Printz var en av kolonins mest inflytelserika personer. Porträttet som målades av Daniel von Röhlen under senare delen av 1600-talet hade länge varit försvunnet när det hittades på vinden i Bottnaryds kyrka på 1960-talet. Målningen donerades senare till The State Museum of Pennsylvania där den finns i dag. Bild: Courtesy of The State Museum of Pennsylvania, Pennsylvania Historical and Museum Commission
År 1937 besökte Sjöfartsmuseets dåvarande museichef Olof Traung USA inför 300-årsjubileet av kolonin Nya Sverige. Han besökte platsen The Rocks, där de första svenskarna landsteg 1638 och utgrävningarna vid Tinicum Island. I Sjöfartsmuseet Akvariets samlingar finns därför en del arkeologiskt material från Tinicum Island och Printzhof, då Traung fick tillåtelse att ta med sig fynden hem till Sverige. En del av föremålen visas i utställningen Hav av historier.
”Ganska fult”, tyckte Olof Traung om platsen där de första svenskarna landsteg. 1938 fanns ett rederi här, som använde platsen som reparationsverkstad. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet.
I vår utställning Hav av historier får du stifta bekantskap med människor på världshavet under 400 år. Spana in Andrées polarbåt från Nordpolen, äventyraren Signe Berlins unika arkivfilmer, Vilhelm Mobergs brev till museet – och mycket, mycket mer.