Hoppa till huvudinnehåll

Nu har vi stängt, öppnar igen 2022

Göta Elf - Göteborgs värsta olycka

Ångaren Göta Elfs förlisning i Lilla Bommens hamn den 15 april 1908 är Göteborgs hittills värsta olycka sett till antalet döda där 26 personer miste livet. Idag är denna olycka nästan helt bortglömd, men den fick stor uppmärksamhet när den förliste. Ångaren fick dessutom indirekt stort inflytande på svensk filmhistoria och populärkultur.

Svartvit bild på ett fartyg. I förgrunden ser man vatten och byggnader i bakgrunden Det är lite dimmigt.
Bilden föreställer båten ett antal år efter olyckan, omdöpt till Svea.

Göta Elf var en av många mindre ångare i livlig trafik på älven, som gick mellan Göteborg och Lilla Edet. Typiska passagerare var bönder med grönsaker och andra lantbruksprodukter till försäljning i Göteborg, som sedan återvände hem med inköp av olika slag. Ibland kunde bönderna till och med ta med sig nötkreatur ombord för att slaktas. Det finns passagerare som har berättat om böket och krånglet med detta.

Lilla Bommens hamn var i början av 1900-talet en livligt trafikerad del av Göteborgs hamn med ett näst intill kontinuerligt flöde av fartyg och passagerare vardag som helg. Här dominerade den inrikes småskaliga sjöfarten. Detta var ”köksingången” till Göteborg, till skillnad mot den dåvarande Hisingsbron där de stora oceangående fartygen anlöpte.

Författaren Claes Krantz skrev: ”…en större hamn för ’riktiga’ båtar och en mindre för kanal-ångare och andra lantliga farkoster som larvade omkring i vanligt tvättvatten”. Båtarna i den mindre hamn kom från ”undangömda, lantliga orter som Ånimskog, Filipstad, Hönsäter, Jönköping och en mängd andra som ingen kristen människa tänkte på i samband med sjöfart”. Göteborgska flanörer kan nog ha betraktat denna trafik på det viset, men en stor del av göteborgarna var faktiskt inflyttade från just sådana orter och visste förstås hur det kunde se ut på de små farvattnen.

Bild på hamnen. Olika båtar ses, vatten i mitten av bilden och människor.
Foto: Göteborgs stadsmuseum.

Den 15 april var onsdagen före påsk och Göta Elf skulle avgå med 60 passagerare och massor av last. Det mesta av lasten stuvades på däck eftersom det var viktigt att man kunde lasta och lossa snabbt. Detta hade gjort fartyget alltför topptungt och när det lämnade kajen kantrade det direkt och sjönk snabbt. Drygt hälften av människorna ombord stod på däck och kastades i det kalla vattnet. De som hamnade i vattnet räddades, men många passagerare befann sig inne i båten och klämdes fast av sin egen packning och drunknade. Andra lyckades ta sig loss. Djupet på platsen var bara fyra meter, så när Göta Elf lade sig på sidan på älvens botten fanns det visst utrymme för luft i utrymmena inne i båten.

Hilma Ekman, 17 år, skulle åka hem till sina föräldrar över påsk med den snart 2-årige systersonen John Algot Ekman. De satt inne i salongen men undgick att fastna. Hilma hade långa flätor och sa åt honom att hålla i dem, eftersom hon måste hålla sig fast själv. Pojken tappade taget men en man fick tag i den lille. Snabbt hoppade folk från kajen över på båten och högg med yxor ett hål genom plåten och räddade ett tiotal personer på det viset. John Algot och Hilma var de första som räddades.

Göta Elf ligger på sidan, fotot taget efter förlisning. Människor står runt om båten.
Ångfartyget Göta Elf kantrar i Lilla Bommens hamn 1908 15/4.

Bärgningen tog tid och identifieringen av de döda försvårades av att passagerarna var folk från landsbygden, okända i Göteborg. En journalist skrev direkt efter olyckan att ingen kände de kvinnor som låg där på bårhusets stora bord, utsträckta, genomvåta, bleka och kalla, med tovigt hår och söndertrasade kläder. De flesta av de omkomna var kvinnor, många äldre, eftersom det var deras uppgift att resa till Göteborg för att göra ärendena.

Filmaren Charles Magnusson filmade bärgningsarbetet. Filmen blev 40 meter, det vill säga några minuter lång, och visades redan samma kväll på biografer i Göteborg. Att få se riktiga lik på bio var en sensation och filmen blev snabbt vitt spridd. Kopior såldes över Europa och beställningarna, karakteristiskt kortfattade, strömmade in: “Sänd 40 m lik.” Det hela startade en debatt om det lämpliga i att visa sådant på bio, vilket i förlängningen ledde till införandet av den svenska filmcensuren 1911. Olyckan blev alltså startskottet för hundra år av svensk filmcensur.

Göta Elf knatrad

Under rättegången efteråt handlade mycket om kaptenens skuld. Han hade gjort som alla andra - det var praxis på de små ångarna på älven att göra så här med lasten. Kaptenen dömdes till åtta månaders fängelse. Under fängelsetiden blev han far till en tredje dotter, men förlorade samtidigt sin äldsta dotter i TBC. 1917 drunknade han genom en olyckshändelse.

Hilma Ekman gifte sig, fick fem barn och bodde senare i Kålltorp. Hennes man var väldigt intresserad av fritidsbåtar men Hilma vägrade att följa med. Den lille John Algot växte upp och blev Götaverks-arbetare, gifte sig men fick inga egna barn. Han dog 1981.

Idag ligger Barken Viking precis där Göta Elf en gång förliste. Men på platsen finns inget som påminner om Göteborgs värsta olycka.

Bild på platsen idag